Goldenbird

Preview of my new project (in Swedish).

I år tecknar jag serier på heltid, tack vare ett generöst stipendium från Svenska Kulturfonden. Mitt serieprojekt är ett biografiskt album om Erkki Valas liv. Erkki Vala, född Erik Valdemar Wadenström, var journalist och förläggare. Han räknas till 1920-talets “kulturradikaler” och var en av ledargestalterna i den litterära rörelsen Tulenkantajat (“Eldbärarna”), även om eftervärlden tycks ha glömt bort honom. Han kämpade för yttrandefriheten i en rad uppmärksammade rättsfall under 1930-talet och satt till och med inne på vatten och bröd för att han hade översatt och publicerat artiklar som kritiserade Finlands rättssystem. Han odlade täta kontakter med Sverige men hamnade till slut i Säpos visir när han informerade britterna om tyskarnas rörelser i Finland under kriget 1941-44.

Erkkis äldre syster Katri Vala (Karin Alice Wadenström, “Kati” bland vännerna) är mer känd, inte minst för sin poesi som återspeglar ett tragiskt levnadsöde, fattigdom och umbäranden. Lite orättvist, tycker jag, för hon var även en bitsk politisk kåsör i tidningen Tulenkantajat, som hennes bror tog över under 1930-talet efter att ha kuppats bort från chefsredaktörsstolen av en AKS-ledd klick mot det glada tjugotalets slut. (Kekkonen var inblandad…)

Som tonåringar fantiserade de ihop episk science fiction. Erkki uppmuntrade Katri att skicka sina dikter till förläggare, trots att hennes fria vers först väckte löje och oförstånd hos en konservativ kritikerkår. Men Katri slets också mellan sin envise och individualistiske bror och den mer renlärigt marxistiska vänstern inom kulturföreningen Kiila på 1930-talet. Hon dog i tuberkulos på ett sanatorium i Småland under brinnande krig – vistelsen hade möjliggjorts med medel ur en svensk fond för Spanienveteraner.

Hennes bror skrev många artiklar till hennes minne under efterkrigstiden, och delvis är det känslan i dessa texter som väckt mitt intresse för syskonen. Jag gjorde bilderna under en skissession tillsammans med serietecknarkollegan Miia, som förståeligt nog undrade varför det var Erkki som förtjänade min uppmärksamhet – varför inte fokusera på Katris dramatiska liv? Men jag vill inte bara teckna en enda persons biografi, jag vill skildra ett annat, vänsterradikalt och delvis bortglömt Finland. Jag vill lyfta fram en person som försöker skapa förutsättningar för andras skapande, och de spännande personligheter som korsar hans spår (Olavi Paavolainen, Pentti Haanpää, Bertolt Brecht, Hella Wuolijoki, Per Meurling och många fler). Även om albumet baseras på hans arkiv, kommer han inte att vara “hjälten” som agerar utan ofta en bifigur som de världshistoriska händelserna föser kors och tvärs över Östersjön.

Men Miias fråga är inte helt lätt att besvara. Varför känns det lättare för mig att välja en mans än en kvinnas berättelse? Det finns många möjliga svar på den frågan, men jag tar gärna emot andras synpunkter och kritik!